Domstolarnas uppgift

Om den tilltalade är häktad leds denne in i salen av vakter. Det görs oftast genom en annan ingång till salen.

Om det finns åhörare som vill följa rättegången kan de också gå in i salen och sätta sig på åhörarplatserna som oftast finns närmast utgången i rättegångssalen.

Eventuella vittnen i målet får däremot vänta och ska inte gå in när målet ropas på. Det är för att vittnet inte ska kunna påverkas av det som sägs i rättegången. Vittnet ropas in i salen genom domstolens högtalarsystem när det är dags för vittnesförhöret. När vittnesförhöret är klart får dock vittnet välja att sitta kvar och lyssna som åhörare om hen vill det.

Som utgångsläge är alla förhandlingar vid domstolen offentliga vilket innebär att nästan vem som helst får gå dit och titta och också göra det anonymt. I vissa fall kan dock delar av, eller hela, förhandlingen vara bakom stängda dörrar. Det betyder att inga åhörare får följa förhandlingen (varken i salen eller på annat sätt).

Sen inleder ordföranden förhandlingar och kontrollerar närvaron, att inte några vittnen sitter med i salen och att det inte finns något hinder mot att börja förhandlingen, t.ex. att ny bevisning dykt upp som måste ges tid att gå igenom. Det är dock rätten som avgör om det är hinder och förhandlingen ska ställas in och tas om vid ett annat tillfälle.

Det första som sedan sker är att åklagaren går igenom vad som står i stämningsansökan, alltså vad den tilltalade är åtalad för i målet. Sen får den tilltalade ge sin inställning till varje åtalspunkt, alltså säga om hen erkänner brottet/n eller inte. Den åtalade får också säga sin inställning till ev. skadeståndskrav, om man tycker dom är rimliga eller inte för det fall hen skulle bli dömd. Har den tilltalade en försvarare så är det den personen som pratar för den tilltalades räkning.

Sen berättar åklagaren mer i detalj i sin sakframställning om varje påstått brott och framför bevisningen. Efter det får den tilltalade (om försvarare finns är det denne som gör även detta) också möjlighet att berätta om de påstådda brotten och även kunna bemöta det som åklagaren sagt.

Rätten får bara döma utifrån det som kommit fram under rättegången. Därför räcker det inte med att det som vittnen sagt endast finns nedtecknat från t.ex. polisförhör. Vittnen som antingen försvaret eller åklagaren anser är viktiga i målet måste därför höras igen vid förhandlingen.

När förhören ska hållas är det oftast målsäganden som få börja svara på frågor. Åklagaren, målsägandebiträdet och försvararen får ställa frågor till målsäganden. Även rätten får göra det.

Sen hålls förhör med den tilltalade. Då får den personen berätta sin bild av händelsen. Därefter får åklagaren, försvaret, målsägandebiträdet och/eller särskilda företrädaren för barn möjlighet att ställa frågor till den tilltalade.

 Efter detta brukar man hålla förhör med vittnena. Varje vittne får som huvudregel först avge vittnesed. Då säger den som vittnar efter ordföranden: ”Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete att jag skall säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra.” Det betyder att den som därefter ljuger kan dömas för brottet mened. Vissa särskilda personer, te.x familjemedlemmar till den tilltalade kan ibland få välja att inte ställa upp och vittna eller vittna under ed. Sen får åklagaren, försvarare (och/eller tilltalad), målsägande (och/eller målsägandebiträde), särskild företrädare för barn, ställa frågor till vittnet.

Rätten kan också, för att vara säkra på att de har förstått, ställa frågor till målsäganden, den tilltalade eller till ett vittne. Förhör med vittnen och målsäganden kan ibland hållas med den tilltalade inte närvarande i salen. Då brukar den tilltalade få vara i ett annat rum men samtidigt lyssna och titta på förhöret. Alla förhören spelas också in med ljud och bild. På så sätt kan det visas i Hovrätten om tingsrättens dom överklagas. Ljudet (men inte bilden) är som huvudregel offentlig. När målet är avgjort förstörs filmerna.

Sedan går rätten igenom personalia. Det är uppgifter om en tilltalades personliga förhållanden, t.ex. arbete, familjeförhållanden, samt om den tilltalade är dömt för brott sedan tidigare. Detta har att göra med vilket eventuell straff den tilltalade ska få om hen blir dömd för brottet.

Avslutningsvis har vi kommit fram till slutanförandena. Det innebär att åklagaren först ska slutföra sin talan genom att lyfta fram det som denne anser talar för att den tilltalade är skyldig och även vilket straff åklagaren tycker att den tilltalade ska få. Ett ev. målsägandebiträde får också tala för sin klients del, om det är något som ska tilläggas till det åklagaren sagt och om det finns ett skadeståndsanspråk, mer om varför brottsoffret ska få skadestånd.

Sedan slutför försvaret sin talan. Om hen nekar till brott, vad som talar för att den tilltalade är oskyldig eller om den tilltalade t.ex. menar att det finns förmildrande omständigheter, vad som talar för det.

När alla slutfört sin talan avslutar ordföranden huvudförhandlingen. Om domen kan avkunnas direkt efter huvudförhandlingen överlägger rätten direkt. Då beslutar ordföranden och tre nämndemän hur de ska döma i målet. Sen kallar de in parterna igen och berättar hur de dömer i målet. Sen skickas en kopia av domen ut till parterna. Om rätten dock behöver mer tid att besluta så berättar ordföranden det innan huvudförhandlingen avslutas och ordföranden ger då ett datum för när domen meddelas. När domen meddelats skickas en kopia till parterna.